Vaknade av larmet fråm mobilen som vanligt, men idag kunde jag inte sova bort halva dagen som jag brukar. Upp och göra de vanliga bestyren innan det senare under dagen bar iväg till jobbet för att hämta lite papper och grejer. Imorgon är det introduktion och sedan börjar väll den s.k utbildningen, om jag förstår det rätt från all information jag skummat igenom hittils är det en hel del att hålla reda på. Massor att lära sig innan man kan känna att man är till någon nytta. Men det ska ordna sig till slut, jag har ju åtminstone något att göra framöver.

Efter det begav jag mig till simhallen och chillade och hamnade senare hos Lunkan under kvällen. Han är sjuk och är inte särskilt livlig av sig för tillfället, men jag har inget emot en lugn kväll framför tvn heller. Deras soffa har en sövande effekt, blir alltid otroligt lat av att sitta i den. Hann hälsa på Maria och Amanda innan jag for hemmåt.

Eftersom det hänt tillräckligt den senaste tiden för att jag ska känna att jag knappt hinner med skulle jag säga att livet faktiskt börjat röra sig frammåt igen. Jag antar att om man aldrig ger upp ger det något tillslut och jag kan känna att jag kommer lite närmare mitt mål med små myrsteg. Det går frammåt ;>