Undrar hur mycket de ska dra ut på något som hände för 9år sedan. Jag gissar att det kommer bli någon form av 10års jubileum nästa år när de ska sörja de bortgångna i attackerna 11 september 2001.

Gjorde faktiskt ett arbete i skolan med Angelina för många år sedan om just detta och jag måste medge att det var intressant och tragiskt, men att dra ut på det som om man firar jul varje år är lite att överdriva tycker jag.

Vi tog reda på fakta om hur byggnaderna kunde rasa som de gjorde och hade först tänkt visa hur det fungerade med ett experiment, men det hade tagit för lång tid eftersom vi redan hade material att prata om i 20minuter!

Principen är dock den att när planen kraschade fick det samma effekt som när man kokar spegetti. När det blev tillräckligt varmt blev metallen mjuk och gav vika, hela tornen rasade eftersom de inte var byggda att tåla trycket från kraften av alla våningar ovanför som kollapsade.

Kom just på att jag på sätt och vis gör reklam för det jag tyckte borde lagts ner vid det här laget. Det må vara ganska intressant till att börja med, men jag tyckte personligen att det blev lite för mycket när det gjordes flera filmer (Även om "Remember me" är riktigt bra). Vi har ju faktiskt Allhelgona helgen för att sörja våra döda och de anhöriga kommer alltid ha de avlidna i sina hjärtan. Och varför ska de varje år bli påminda om hur deras älskade söner/döttrar/mammor/pappor osv. stals från deras tillvaro för att någon där ute ville göra sig påmind?

Känner att det är lite dubbelmoral i mitt inlägg nu eftersom jag gnäller på att folk blir påminda om något jag skriver om just nu! Lägger ner samtalsämnet......

sorry ><

Nu har man rantat runt med Becka i stan hela kvällen/natten. Började på ett helsvängingt partaj hos Havve där vi dansade lite och lekte DJ. Skulle varit kareoke, men blev mest prat, dans och sköna salsa rytmer plus lite äkta partymusik såklart!

Bird hade tydligen varit förbi någon gång när vi inte var där och ville byta ut mitt "helsvängigt" till "helhängigt" eftersom det tydligen var ganska glest med folk just vid det tillfället.

- What can I say! The party goes were we go!

Vi hämtade lite kakor i bilen och skulle återvända mot festen, men det slutade med en promenad genom stan istället. Med kakorna i högsta hugg träffade vi ett flertal trevliga människor, kända och okända ansikten.

Tog ett snack med Terese utanför Heroes där vi dessutom sålde två kakor för 20kr! Inte dåligt och jag höll på att skratta ihjäl mig eftersom ett kakpaket kostar ca 9kr till att börja med, alltså kommer två nya paket inhandlas snarast!

Träffade en borttappad Göteborgare på gatorna och pratade med honom tills vi stötte på hans kompisar vid busstationen och skilldes åt. När vi kommit till slutet av storgatan vände vi och traskade tillbaka och träffade en föredetta arbetskolega till Becka. Han lånade mobilen för att fixa skjuts och samtalade lite innan vi skyndade vidare mot Allstars där Bird väntade.

Lyckades dock bli stoppade ännu en gång av två killar "som också var släkt" och allmänt pratglada innan vi kom oss till destinationen.

Slutade med att vi skjutsade hem en lullig Bird och Max till tuna innan vi gjorde ett nytt försök på lokal/kareoke festen. Den hade dock slutat och det var bara börja köra hemmåt istället.

Nu blir det alltså sovdags, med en mumsbit french hotdog i magen och en liten skvätt cola får man hoppas att man lever imorgon. Eller så kan man kanske göra som Max sa:

Jag ska hem, äta, däcka, dö och sedan vakna...

vi säger bara - Good Luck with that!